Som ni förmodligen har märkt vid det här laget så har jag varit en urkass bloggare ända sen sommaren började. Väldigt mycket har skett i mitt liv och tyvärr leder detta till s.k. bloggtorka, men jag ska försöka bli bättre!

Samtidigt kan jag knappast förneka att man känner sig väldigt dum när man har en fin blogg som man knappt använder nu för tiden. Lite av bloggtorkan beror nog också på det faktum att eftersom jag nu har flyttat hemifrån och inte har en kamera, har jag inte kunnat ta några bilder, vilket i sin tur har lett till att jag inte ville skriva blogginlägg med bara text.

Men men, för att då slippa dra en enda lång historia får jag väl uttrycka mig kort.
Jag har, sedan i slutet på augusti, börjat på juristlinjen vid Stockholms universitet! Saken är den att jag sökte samma linje till alla universitet i Sverige och lyckades komma in som en reserv här i Sthlm. Blev hur glad som helst med tanke på hur mycket jag tycker om staden och allt!

Jag ska inte sockersöta det (shit alltså, det låter så mycket bättre med engelskans “sugarcoat”) för hittills har det både varit kul och svårt. Det är svårt för att jag har så mycket att plugga (det är lätt att få ångest bara för att man kanske har någon dag i veckan, som inte är en helgdag, som man inte orkar plugga på) och för att jag råkar vara ensam i en stad där jag praktiskt taget inte känner någon. Då är det lätt både bli paranoid och drabbas av en enorm hemlängtan.

Det roliga är ju att jag faktiskt har flyttat ut och får bo och klara mig på egen hand! Jag kan handla vad jag vill, gå ut, vara ute hur länge jag vill o.s.v. Självklart fattade jag ju redan innan att det innebär en massa eget ansvar men jag har aldrig varit den som inte tål ansvar, så.

Det enda som oroar mig är om jag ska råka hamna efter och därmed inte klara mina kurser men jag vill verkligen tänka positivt och känna att jag har stöd nog för att klara det. För ärligt talat, så jävla svårt kan det ju inte vara? Jag menar, jag kom ju faktiskt in, vilket betyder att jag kan klara det!