Ända sen nyår har jag gått och tänkt på om jag inte borde skaffa någon form av regelbunden sysselsättning, nu när jag inte längre studerar. För att vara ärlig så känns det fortfarande lite konstigt och ovant att inte ha några regelbundna “besök” till någon skola. Ja, jag vande mig väldigt snabbt vid att vara student, men nu känner jag mig för det mesta rastlös.

Visserligen är “regelbunden sysselsättning”, i mitt fall, bara en eufemism för ett riktigt jobb. Det känns inte alls särskilt kul att behöva leva på sina föräldrar och inte ha några egna pengar, speciellt inte när man åtminstone har vant sig vid att studiebidraget ska komma varje månad.

Jag brukar inte vara särskilt petig när det gäller jobb (jag menar, jag jobbade som telefonförsäljare i somras, vilket är ungefär lika jobbigt som det låter…) men jag vet inte heller om jag har lust att sitta vid kassan på City Gross eller någon annan mataffär.

Egentligen spelar det inte så stor roll (eller det borde det inte göra!), bara jag får lite slantar till mitt bankkonto så att jag med gott samvete kan shoppa lite nya kläder. Jag råkar vara i desperat behov av en del koftor till den oförutsägbara kylan…