My New BFF

Min nya tillfälliga men bästa vän, heter Arthrotec (är inte ens säker på att det stavas så, har himla svårt med att minnas namnet…). Jag befinner mig i ett lugnt och smärtfritt tillstånd tack vare den här medicinen, som är tillfällig för att dämpa smärtan tills läkarna får reda på vad exakt det är för fel på mig.
Det här är andra dagen jag tar de här tabletterna och jag minns äntligen hur det är att kunna göra vad man vill utan att få ont någonstans. Någonting som jag alltid har tagit för givet är hälsan, tyvärr. Men inte nu längre för nu kan jag njuta av att kunna komma ut ur huset och göra vad jag vill (speciellt sova ordentligt) utan att uppleva enorm muskelsmärta överallt!

Det finns inga ord för som kan beskriva hur mina armar ser ut just nu. Eller okej, det kanske inte är helt sant men, vad jag menar är att det inte finns några fina eller trevliga ord att beskriva dem på. Ifall min opålitliga kamera hade funkat så hade jag åtminstone kunnat ta ett kort på mina armar så ni skulle förstå vad jag menar, fast å andra sidan är jag nästan glad att ni slipper se dem. Ända sedan måndags har jag tagit minst ett blodprov varje dag (med undantag från igår), och varenda en av dessa prov har tagits i armarna eller precis vid armvecket.

Idag var ytterligare en blodprovsdag (jag börjar ärligt talat bli mer och mer intolerant när det gäller blod vilket jag absolut inte var innan). Den här gången blev jag åtminstone bara stucken en gång och inte två eller tre, som jag t.ex. blev i tisdags. Blev stucken en gång men det räckte för att fylla nio rör. Kan ni fatta det?! De fyllde nio rör! Helt jävla sinnessjukt, tycker jag.

Blodproven som gjordes idag fick jag svar på och det var samma svar som jag förväntade mig, d.v.s. resultaten var normala. Jaha, kan man ju tycka men jag är ändå lättad eftersom proverna gjordes för att se om jag hade fått någon reumatisk sjukdom, vilket jag tydligen inte hade, så puh!