Hell School

Idag kom min syster, Valmire, hem från en skolresa i Gamleby (ligger nånstans i Småland). Hon har varit borta under hela veckan eftersom hennes skola alltid gör en sån här resa varje termin, vilket innebär att det är obligatoriskt att följa med.

Vi har suttit och snackat väldigt länge och hon hade ganska mycket att berätta. Mest handlade det om att hon irriterade sig på att vissa tjejer i hennes klass hade blivit tjuriga på henne för att hon umgicks med några andra tjejer också och alltså inte bara var med dem. På så sätt har hon fått stå ut med deras gnäll under en stor del av resan.

Hela samtalet vi hade påminde mig om när jag var 15 och gick på högstadiet. Har aldrig förstått varför folk är så fruktansvärt omogna i den åldern - för att inte tala om elaka! Sen när de helt plötsligt börjar gymnasiet så blir de som helt andra personer. Det är såklart en bra sak men har aldrig riktigt förstått varför denna övergång från omognad till någorlunda mogen sker så extremt snabbt. Jag menar, man är ju inte så mycket äldre när man precis börjat gymnasiet som när man gick i nian. Hur mycket kan det skilja? Två-tre månader?

Visst kan det bero på att man byter skola och måste inse att saker och ting är mer på allvar, men ändå. Jag har själv nästan bara hemska minnen från högstadiet och jag sympatiserar med dem som går i högstadiet och ogillar det. Det är en oerhört jobbig period, fyllt av grupptryck och självförsäkran. Alla försöker hitta sig själva under tiden som de är noga med att trycka ner andra så mycket som möjligt för att själva inte bli utkonkurrerade i umgänget eller falla “offer” för någon. Högstadiet styrs av s.k. “Jante”-lagen: man ska inte tro att man är nån!

Jag medveten om att jag låter fruktansvärt bitter och jag tror att det är ganska tydligt att jag fullkomligt hatade högstadiet och anser det som den värsta perioden av mitt liv. Under den här tiden gäller verkligen att “döda” eller själv “bli dödad” samtidigt som alla (inklusive mig själv) egentligen innerst inne är så fega.

Det finns dagar där jag vaknar och verkligen är tacksam för att jag har kommit förbi den perioden för länge sen!