Jippi! Såg nyss att bidraget från CSN har dykt in i mitt konto! Nu är jag 2000 kr rikare och behöver inte längre ta en massa pengar från mitt sparkonto (som i nuläget är för litet för att ens kallas så).

*Pust*. Livet leker när man har pengar och suger när man inte har det. Fruktansvärt frustrerande, det här med pengar. Att man liksom är så beroende av det är både fascinerande och skrämmande, om man tänker efter.

Nåja, nu har jag åtminstone råd med en del av de böcker jag behöver köpa och det känns som en lättnad. Måste dock hålla hårt i plånboken för jag vet hur snabbt det kan ta slut om man inte är väldigt noga med vad man spenderar dem på. Tro mig, även om jag inte har stor erfarenhet av arbetslivet är jag ändå fullt medveten om pengars värde och att det gäller att vara ansvarsfull och tänka på var de går någonstans.

Jag har i alla fall några månaders erfarenhet av att enbart leva på besparingar, och det kan jag säga, suger!

Jag känner en slags liten oro och ovilja inför morgondagen. Jag hade tur som var ledig idag men i morgon har jag föreläsning igen kl: 9.00.

Känner att jag inte riktigt är förberedd för en föreläsning i köprätt, av det skälet att jag inte kunnat få tag i boken vi behöver om just köprätt. Har visserligen beställt den igår på Adlibris men det lär ju dröja innan den kommer hem till brevlådan.

Vad jag mest är orolig över är hur jag ska ha råd med all den här litteraturen som är obligatorisk inför en kurs som bara är en och en halv månad. Det rör sig liksom om 5-6 olika kursböcker som man faktiskt behöver läsa för att begripa något om varje del vi går igenom på föreläsningarna.

Är alltså smått orolig att jag inte kommer klara kursen om jag inte går och jagar böcker och blir pank istället. Jag får som tur är bidrag från CSN under sommaren för annars hade jag inte haft pengar alls, men ändå känns det inte som om det kommer räcka. Juridikböcker är ju så sjukt dyra också! Jag vill inte behöva be mina föräldrar att betala min kurslitteratur, även om de nu faktiskt erbjöd sig till att köpa bl.a. en lagbok.

Nej, jag får dåligt samvete av att be mina föräldrar om pengar till något, för det känns som om man vid 20-års ålder har passerat den tid där man kan tigga pengar eftersom man numera ska ha egna.

Jag hoppas bara att jag klarar mig den här sommaren, både med litteraturen, samt allt annat nödvändigt som jag behöver. Det blir i alla fall inte mycket lyx för min del men det är inget problem för mig. Vid det här laget är jag ju väldigt van och har faktiskt t.o.m. blivit mer medveten och oberoende av att köpa grejer och unna mig saker som jag inte kunde “leva utan” innan.

Så visst har jag lärt mig något av att vara fattig de här senaste månaderna.

Jag tog mig nyss en titt på mitt kurschema på internet och upptäckte en oerhört glad överraskning som jag aldrig märkt innan! Jag är ledig hela juli månad!

Och inte bara fyra vanliga veckor, utan fem! Wohoo! Detta betyder ju att jag kanske kan åka iväg på en efterlängtad semester och slipper vara kvar i Sverige två år i sträck.
Åh, inget gör mig lyckligare än tanken på att få tid till att åka iväg någonstans långt bort över sommaren, spelar nästan ingen roll var!

De här två senaste dagarna har varit sjukt påfrestande! Jag spenderade hela gårdagen med att först bege mig till min första föreläsning (som bara det var sjukt jobbigt att efter flera månaders slapphet helt plötsligt sitta igenom 3 timmar och veta att man måste vara koncentrerad för att inte missa något). Därefter åkte jag ner till centrum för att köpa en kursbok i Civilrätt på Andrahandsbokhandeln (juridikböcker är svindyra!) som är obligatorisk. Efter det tog jag bussen hem och passade även på att köpa en bukett blommor och kort. När jag väl var hemma var klockan ca 14.00 och jag insåg att jag hade knappt 3 timmar på mig att äta något snabbt (jag var vrålhungrig eftersom jag bara ätit frukost vid 7-tiden), färga håret, duscha och göra mig i ordning för att ta bussen som skulle åka in till Lund 16.45. Jag hann med nöd och näppe precis i tid till bussen, bärandes på min handväska, en påse där jag la i blombuketten och ett gigantiskt paraply (det var förskräckligt dyster väder igår).

Studentfesten jag var bjuden till började egentligen 18.00 men för er som är vana vid att regelbundet förlita er på kollektivtrafik för att komma nånstans, vet ni att man i stort sett måste planera hela dagen efter buss - eller tågtider som aldrig stämmer överens med tider och möten man planerat. Jag kom alltså till Lund redan vid 17.00 men var tvungen att vänta minst 20 min på tåget också.
Väl på festen var det riktigt trevligt och jag fick i alla fall bli mätt. Kom hem vid 23-tiden eftersom jag visste att jag dagen efter (alltså idag) hade ytterligare en 3-timmarsföreläsning som började 9 på morgonen.

Idag var kanske inte lika hektisk som gårdagen men det som ställde till det för mig var att jag bara sovit max 5 timmar under natten. Så när jag “vaknade” idag vid 7-tiden såg jag till att dricka kaffe för att minimera chansen att bryta ihop av trötthet från både igår och bristen på sömn. Jag fick kom hem direkt efter föreläsningen och fick äta i lugn och ro, som tur var. Passade även på att ta en tupplur i soffan för att få bort en del av tröttheten och illamåendet som av någon anledning har förföljt mig under hela dagen. Vet inte om det beror på att jag helt plötsligt varit riktigt stressad och haft fullt upp två dagar i sträck efter att ha varit i stort sett stress - och bekymmersfri i några månader, och på så sätt även påverkat kroppens reaktion på mat, eller om det har att göra med något helt annat.

Vad som var speciellt med idag var att min brorsa tog studenten, så naturligtvis befann sig hela familjen på plats inför utsläppet!

Det var så klart ett lyckligt ögonblick för hela familjen, men framför allt för min bror såklart. Jag fick en aning nostalgi från året innan när jag ännu en gång befann mig på min gamla skolgård, den här gången med min familj för att vänta på att min bror skulle springa fram glad och överlycklig i fin kostym och studentmössa! Därefter begav vi oss hem och hade en privat liten fest här hemma. Min pappa har grillat en massa god kött som jag inte har vågat äta av rädsla för att må illa av att äta så mycket “av det goda” på en gång, men jag har ändå haft väldigt trevligt.

Om du läser det här, Butrint, så önskar jag dig än en gång stort grattis till studenten!;)

Mina fötter och ben värker från ca 5 timmars shopping. Från att knappt ha shoppat nånting på flera månader shoppade jag loss idag! Det blev två toppar, två långtröjor, ett par jeansshorts och en svart liten väst. Dessutom köpte också en mörkblond hårfärg, som på mig lär bli ljusbrun eftersom jag ville färga mitt hår i sommar.

Okej, för vissa kanske inte detta låter så mycket men jag kan försäkra er om att det tog en himla massa tid att hitta det jag ville ha. Det skulle nog ha tagit en aning kortare tid om jag inte hade varit på ett väldigt nedstämt humör när vi kom dit. Men efter ett tag (när jag nästan var nära på att ge upp och bara nöja mig med ett par shorts) blev jag på shopping-humör igen, som tur var!
Kom hem runt 20-tiden och här hemma provade jag kläderna ytterligare en gång men kombinerat med shortsen. Jag är utmattad och funderar på att läsa lite ur min bok och sedan bara gå och lägga mig.

I morgon är en riktigt hektisk dag! Den första fullbokade dagen på länge eftersom allt tycks komma på en gång, känns det som. Min sommarkurs i Handelsrätt vid Lund universitet börjar imorn från 9.00-12-00. Dessutom blev jag, för bara några minuter sen(!) bjuden till Mirjas brors studentfest som är i morgon. Detta betyder att jag bara hinner komma hem från föreläsningen, käka, göra mig i ordning och sen måste jag ge mig ut och köpa blommor eller nånting (vad ger man egentligen till en kille som tar studenten?) för att sedan sticka till festen som börjar 18.00. Det tråkigaste är att jag inte kommer kunna stanna särskilt länge eftersom jag har föreläsning samma tid dagen efter och måste alltså upp tidigt…

Är det inte typiskt att efter flera lugna månader så kommer allting på en gång/dag! Nåja, jag kan i alla fall inte klaga på att jag är uttråkad. Vilken tur att jag var och shoppade idag så att jag kan ha några urval inför i morgon…

För första gången i mitt liv hände något som jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag pratade nyss med The Studio i Malmö som ringde mig för att erbjuda mig en gratis photoshoot med makeup - och hårstyling helt gratis(!!) eftersom en syster till en nära kompis hade skrivit upp mig när hon själv fått plåtas!

Hur lycklig är inte jag nu?! Jag som alltid tyckt att jag inte har tillräckligt bra foton på mig själv. Jag har precis fått chansen att uppfylla den dröm som förmodligen varenda ung tjej nån gång har haft: Att vara modell för en dag!
Wohoo! Fan vad jag är lycklig asså...

God morgon på er!
Jag säger god morgon fast det inte alls är en särskild “god” morgon för min del. Klockan är lite över 9 men jag är fortfarande trött eftersom jag i stort sett tvingade mig själv till att vakna vid kvart i 9 mot min vilja.

Varför är jag då fortfarande vaken vid den här tiden? Jo!... för att berätta att jag nyss lagt högsta bud på en auktion på Tradera och nu vunnit ett par helt nya supersnygga spetshandskar! Vet inte hur länge jag har velat ha ett par sådana men jag tror det har pågått sen första gången jag såg den underbara Gone With the Wind för X antal år sen.

Visst tycker många att spetshandskar ger lite av ett rock/goth-utseende men själv har jag aldrig associerat dem med en alternativ klädstil. För mig har de alltid verkat klassiska, som ett minne ur en annan tid då kvinnor, som för det mesta kom från överklassen skulle jag tro, bar sådana på 1700-1800-talet. Tycker själv att de snarare ger en lyxig och en fin känsla.

Woho! I won! Kan knappt bärga mig tills de dyker upp i min brevlåda!
Men nu ska jag nog ta och duscha bort tröttheten och käka lite frukost, så jag inte frestas av att gå och lägga mig igen. Toodles!

För exakt 17 år sedan anlände jag, mina föräldrar och min lillebror till Göteborgs hamn med färjan. Detta var alltså år 1992, då jag var 3 år gammal och min lillebror var bara 1 år. Vi hade rest från Kosovo till det nya, okända landet Sverige. Vi visste ingenting om livet här och vi kunde absolut ingen svenska.

Vi hamnade på hotellet Tre Kronor (vet inte om det fortfarande heter så idag eller om namnet har ändrats genom åren) tillsammans med många andra flyktingar och invandrare och blev kvar här i ca tre månader. Sedan fick vi en hyreslägenhet i Borås och det var där, i Borås, vi kom att stanna under största delen av mitt liv.

Det är väldigt mycket som har förändrats sen dess. Mina systrar föddes här i Sverige, både jag och mina syskon har gått i skolan och är uppvuxna här. Min mamma har utbildat sig till lärare här i Sverige (hon var även utbildad lärare i Kosovo) och båda mina föräldrar har dessutom tagit körkort här också. Vi har gått från lägenheter till att ha köpt eget hus.

Om jag hade något att säga till om i den klassiska “arv vs. miljö”-debatten så är det att den sistnämnda gör stor påverkan i människors personligheter och förutsättningar. Jag kan inte ens föreställa mig vad som hade hänt eller hur saker och ting hade varit om vi inte hade flyttat hit, om vi inte hade lyckats få de där sista bussbiljetterna… Ibland undrar jag om jag verkligen hade varit “jag” om jag fortfarande bodde kvar i Kosovo? Hur hade mitt liv sett ut vid 20?

Fotot ovan är taget samma år som vi kom, alltså ‘92, då vi var och besökte Borås Djurpark. Jag fotade bara själva fotot med digitalkamera och jag fick fixa till skärpan i Photoshop för att originalfotot redan var lite suddigt från början. Barnet som min pappa håller är min bror och hon som sitter i vagnen, det är jag ^^.