Wow, det är bara två dagar kvar tills jag fyller 20… Can you believe it? Att jag ska fylla 20? Jag har aldrig trott att den här dagen skulle komma. Okej, inte för att jag trott att jag aldrig skulle leva så länge som till 20, men det är bara svårt att riktigt förstå det. 20 är ju så...vuxet. Jag är inte ens tonåring längre. Fast till ödets försvar så har jag aldrig varit den som betett mig som tonåringar brukar beté sig så tekniskt sett har jag aldrig riktigt varit “tonåring”.

Jaja, för att vara ärlig så försöker jag se det som bara vilket nummer som helst, ett oundvikligt år i ens liv och därför kan det inte vara så big deal som folk gör det till.

Jag hade en udda dröm i natt. Den första som jag kommer ihåg på en väldigt lång tid. Den var ovanligt klar och inte alls lika suddig och osammanhängande som mina drömmar oftast brukar vara, där jag aldrig egentligen fattar vad jag har sett, upplevt eller ens vad som hänt i drömmen.

I den här drömmen, så pluggade jag engelska vid Lund universitet (åtminstone tror jag att det var i Lund). Jag vet inte om det utspelade sig i nutid eller förra terminen då jag faktiskt mycket riktigt, studerade engelska vid Lunds universitet. Hur som helst, från vad jag kan minnas i drömmen så skulle jag bege mig till skolan. Jag stod alltså på busstationen och väntade på 1an som åker mot Östra Torn i Lund. Det underliga är att busshållplatsen som stod och väntade vid, inte alls såg ut som Botulfsplatsen i Lund, utan snarare var det busshållplatsen som finns precis utanför Borås Lasarett och som befinner sig ungefär 3 min från den lägenhet jag bodde i när jag faktiskt bodde i Borås.

Underligt nog så var det här jag väntade på att bussen skulle komma. Jag bar på nån sorts papperspåse i vänster hand och min väska som jag hade till skolböcker (som inte alls såg ut som den jag brukade ha när jag studerade) hade jag över axeln. Jag minns att när jag väl kom till busstationen så var det nästan helt tomt där, kanske högst två personer till som väntade.

Jag försökte avgöra vilken tid bussen skulle komma så jag försökte titta på busstabellen, men av nån konstig anledning så var den helt suddig. Det enda jag kunde avgöra var nummer 1 som åtminstone innebar att jag kollade på rätt busstabell. För att försöka urskilja tiderna så ställde jag mig på en av sittbänkarna som fanns och lutade mig framåt en aning. Fortfarande jättesuddigt..

Jag hoppade ner från bänken och gick fram till monitorn några meter bort (den såg exakt ut som de där monitorerna man brukar se på perronger som visar vilket tåg som kommer och vilken tid). Där stod det att nästa buss kommer 12.15. Jag noterade att det var exakt två timmar kvar, vilket inte ansågs rimligt eftersom jag visste att statsbussar går minst två gånger per timma på vardagar. Jag fortsatte gå ett tag för att leta efter en tidtabell som jag faktiskt kunde tyda. Det var nu frustrationen blev oundviklig. Jag gick och gick runt den stora busshållplatsen. Jag såg andra bussar komma och helt plötsligt tycktes hela busshållplatsen vara packad med folk som stod och väntade på att hoppa på.

Plötsligt lade jag märke till att jag bara höll i papperspåsen och inget annat. Min väska, med plånbok, busskort och en massa skolböcker, hängde inte över min axel längre. Jag förbannade mig själv för att jag var så glömsk och oansvarig när det gällde att hålla reda på mina egna saker och började desperat kasta ögonen omkring hela busshållplatsen, i hopp om att få syn på den någonstans, men det var svårt när busshållplatsen nu helt plötsligt kryllade av människor.

Det slutade med att jag försökte och försökte kolla efter väskan överallt, under bänkar, bakom stolpar o.s.v.
Bussen var lika bra att glömma vid det här laget.

Okej, det här blev ett ganska långt inlägg. Jag beundrar er som orkar läsa, verkligen. Ärligt talat så ville jag bara demonstrera att en sån här dröm är ganska vanligt förekommande i mitt fall. Mina drömmar är alltid mer eller mindre osammanhängande och ger mig alltid en bekant eftersmak av bitterhet eller frustration. Det här är däremot första gången jag dokumenterar en dröm i en blogg så jag är glad att jag lyckades minnas så mycket av vad som hände.

Jag måste medge att jag under de senaste dagarna inte har känt någon stor lust att blogga eftersom jag har varit extremt uttråkad här hemma. I Need Job Right Now! säger jag bara. Med tanke på hur dålig jag är på att fotografera så har det inte blivit nånting av det heller. Fast å andra sidan, hur mycket kan man fotografera om man nästan bara är kvar hemma?

Igår när jag vaknade lite tidigare än vanligt tänkte jag faktiskt baka scones till frukost, men så visade det sig att vi inte hade någon mjölk hemma och jag var inte på humör för att sticka till affären och köpa, utan nöjde mig med det som fanns hemma istället. Med andra ord blev det inga scones och när jag faktiskt funderade på att jag skulle baka så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta ett kort (för att visa upp mina kulinariska talanger, haha) men som sagt, det blev ju inga scones.

Har tänkt ut mina planer för den kommande veckan och nummer ett på min “att-göra”-lista är definitivt att gå och fiska efter ett jobb. I’m in desperate need of money…

Och på tal om ingenting så såg jag nyss filmen The Dark Knight här på datorn. Har alltid tyckt om Batman-filmer tidigare så jag antog att denna inte skulle vara särskilt annorlunda och jag hade rätt. Filmen var riktigt lång men jag har alltid haft en “soft spot” för filmer som baseras på serier. Jag minns att jag brukade titta på tecknade serier som Batman och Spiderman på Kanal5 varje morgon när jag var liten. Ah, those were good times…

I morgon är det i alla fall söndag, vilket betyder lugn och händelselös dag (igen) så jag tänkte att jag skulle ta en promenad efter frukost (vem vet när det blir eftersom jag sover länge under helger) och försöka få i mig lite frisk luft samt bli av med de onödiga kalorier jag har fått i mig från popcornskålen jag åt ur medan jag kollade på filmen.

Jag ska definitivt försöka bli bra på att blogga igen, förhoppningsvis redan imorgon. Toodles!

Ja, det första jag såg när jag vaknade och drog upp min rullgardin var snön - vilket förvånade mig. Däremot är det typiskt att det ska börja snöa precis i början av februari när det minsann inte fanns nån snö i december, åtminstone inte vid jul och nyår, vad jag kan minnas.

Jag vet att jag är dålig på att ta ett foto varje dag men mitt liv känns inte särskilt spännande och varierande för att jag ska vara inspirerad till att fota något. Jag brukar t.o.m. glömma att ta kort vid viktiga företeelser så att ta kort “för ingen anledning” känns väldigt ovant för mig. Fotot tog jag, hur som helst, när jag var på väg hem från Lund.

Var nämligen tvungen att åka in till stan (jag hade tur att Åhléns var öppet i alla fall för jag missade bussen till Nova) för att köpa sminkbortagningskräm (det heter väl så?) till min mamma eftersom jag glömde hennes kräm hos M. när jag crashade hos henne i fredags. Mamma sa att hon behövde det redan idag så med tanke på att busstider är dåliga på söndagar så skulle det tagit för lång tid om jag stack till M. för att hämta sminkbortagningskrämen.

I morgon är det måndag, vilket betyder tillbaks till de gamla vanliga rutinerna.

Ända sen nyår har jag gått och tänkt på om jag inte borde skaffa någon form av regelbunden sysselsättning, nu när jag inte längre studerar. För att vara ärlig så känns det fortfarande lite konstigt och ovant att inte ha några regelbundna “besök” till någon skola. Ja, jag vande mig väldigt snabbt vid att vara student, men nu känner jag mig för det mesta rastlös.

Visserligen är “regelbunden sysselsättning”, i mitt fall, bara en eufemism för ett riktigt jobb. Det känns inte alls särskilt kul att behöva leva på sina föräldrar och inte ha några egna pengar, speciellt inte när man åtminstone har vant sig vid att studiebidraget ska komma varje månad.

Jag brukar inte vara särskilt petig när det gäller jobb (jag menar, jag jobbade som telefonförsäljare i somras, vilket är ungefär lika jobbigt som det låter…) men jag vet inte heller om jag har lust att sitta vid kassan på City Gross eller någon annan mataffär.

Egentligen spelar det inte så stor roll (eller det borde det inte göra!), bara jag får lite slantar till mitt bankkonto så att jag med gott samvete kan shoppa lite nya kläder. Jag råkar vara i desperat behov av en del koftor till den oförutsägbara kylan…

Jag måste säga att jag förundras över hur disciplinerad jag är när det gäller mina dagaktiviteter numera. Trots att jag inte pluggar eller jobbar så ser jag till att gå upp relativt tidigt; absolut senast 8.30 är min egna påhittade regel, och varje vardag från 10.00-12.00 är det plugg-dags, med 10-15 min paus vid 11-tiden. Detta eftersom jag försöker höja två av mina betyg på Komvux och för att kunna göra det så måste jag plugga helt på egen hand, utan någon hjälp whatsoever. Med andra ord innebär det att jag kan göra det jag känner för efter klockan 12, vilket är en riktigt härlig känsla att ha när man vet att man då är klar med dagens “måsten” så att säga.

I eftermiddags var jag med mamma och handlade, samt fick mig en liten körlektion också. Trots att jag faktiskt började lära mig en del grundkunskaper i somras så har jag inte övat mer sen dess och när jag skulle öva på kopplingen genom att hitta det s.k. dragläget för att bilen skulle börja gå, missade jag det flera gånger, vilket förvånade både mig och mamma eftersom jag faktiskt kunde det väldigt bra i somras. Så nu har jag ännu en gång fått lära mig var och hur man hittar dragläget. Jag vet visserligen redan hur man växlar o.s.v. men en sån viktig grundkunskap som hur man använder kopplingspedalen, är ganska nödvändig att ha.

Med tanke på att jag skulle ta mig an utmaningen att ta ett kort om dagen så får väl det här klassas som min första dag till ett försök att “fånga dagen” på bild. Egentligen tänkte jag ta ett kort på bilen men istället blev det den här bilden nedanför. Jag begav mig till biblioteket idag för att låna andra delen av Twilight-serien, När jag hör din röst. Jag älskade verkligen första boken och trots att det var mer än ett års sen jag läste den så har jag fortfarande inte hunnit läsa andra boken. Jag lånade den för ett bra tag sen (när jag gick sista året i gymnasiet) men hann knappt läsa hälften för att jag hade så mycket annat att göra. Men nu ska jag banne mig läsa klart boken! Däremot råkar det vara så att jag håller på att läsa Pilgrimsresan av Paulo Coelho under de senaste dagarna och jag har tyvärr nästan hälften kvar, vilket gör att jag försöker bli klar med den så fort som möjligt för att jag vill börja på den bok jag nu har lånat.

Japp, här syns båda böckerna staplade på varandra. Personligen tycker jag att det är jättemysigt att sitta och läsa en bra bok med en kopp te och lite mörk choklad som tilltugg. För att öka myseffekten ännu mer tände jag ett ljus också.

Sorry, det var inte alls tänkt att jag skulle babbla så mycket den här gången, Tänkte ju bara skriva lite “kort” om min dag.