Igår kväll satt jag och surfade runt på TV4.se av den anledningen att jag var uttråkad och undrade om jag kunde hitta nåt kul att titta på. Fast vad var egentligen oddsen? Jag menar, jag följer ju typ ingenting på tv, ännu mindre på tv4.

Hur som helst så snubblade jag över en video om en vinnare i Svenska Hjältar 2009. Titeln lockade mig att titta för det stod: “Madelene Sundström räddade en kvinna från våldtäkt” så jag blev nyfiken på att se videon och vad det handlade om egentligen.

Jag blev helt överraskad och så rörd av hennes historia, och i slutet av videon hade jag glädjetårar! Fan, va modig hon var, tänker jag bara!
Hur många tjejer vågar liksom gå efter en helt främmande man bara för att se till så att han inte skadar en helt främmande kvinna som man inte ens känner?

Videon gjorde mig rörd, inspirerad och jag blev sittandes och tänkte: Tack och lov att det finns så speciella och modiga människor!

Jag har definitivt alltid tyckt att våldtäkt är en av de Top 5 värsta brotten som finns och jag blir alltid så upprörd och förbannad när jag hör talas om såna fall. Men när det är något så bra som att någon blir räddad från en sån fruktansvärd händelse så kan jag inte hjälpa att bli glad och tacksam för den här personens skull, även om jag inte känner henne.

Seriöst, titta på klippet och ni kommer förhoppningsvis förstå vad jag menar.

Min nya tillfälliga men bästa vän, heter Arthrotec (är inte ens säker på att det stavas så, har himla svårt med att minnas namnet…). Jag befinner mig i ett lugnt och smärtfritt tillstånd tack vare den här medicinen, som är tillfällig för att dämpa smärtan tills läkarna får reda på vad exakt det är för fel på mig.
Det här är andra dagen jag tar de här tabletterna och jag minns äntligen hur det är att kunna göra vad man vill utan att få ont någonstans. Någonting som jag alltid har tagit för givet är hälsan, tyvärr. Men inte nu längre för nu kan jag njuta av att kunna komma ut ur huset och göra vad jag vill (speciellt sova ordentligt) utan att uppleva enorm muskelsmärta överallt!

Det finns inga ord för som kan beskriva hur mina armar ser ut just nu. Eller okej, det kanske inte är helt sant men, vad jag menar är att det inte finns några fina eller trevliga ord att beskriva dem på. Ifall min opålitliga kamera hade funkat så hade jag åtminstone kunnat ta ett kort på mina armar så ni skulle förstå vad jag menar, fast å andra sidan är jag nästan glad att ni slipper se dem. Ända sedan måndags har jag tagit minst ett blodprov varje dag (med undantag från igår), och varenda en av dessa prov har tagits i armarna eller precis vid armvecket.

Idag var ytterligare en blodprovsdag (jag börjar ärligt talat bli mer och mer intolerant när det gäller blod vilket jag absolut inte var innan). Den här gången blev jag åtminstone bara stucken en gång och inte två eller tre, som jag t.ex. blev i tisdags. Blev stucken en gång men det räckte för att fylla nio rör. Kan ni fatta det?! De fyllde nio rör! Helt jävla sinnessjukt, tycker jag.

Blodproven som gjordes idag fick jag svar på och det var samma svar som jag förväntade mig, d.v.s. resultaten var normala. Jaha, kan man ju tycka men jag är ändå lättad eftersom proverna gjordes för att se om jag hade fått någon reumatisk sjukdom, vilket jag tydligen inte hade, så puh!

För er som undrar, så lever jag fortfarande…. Har inte haft någon lust till att blogga på ett bra tag, om jag ska vara ärlig.

Just nu är det mycket som pågår: Jag har varit sjuk sen förra måndagen. Har haft ont i nästan hela kroppen av en oförklarlig anledning och haft svårt att sova eller ha någon aptit. Var på kontroll hos läkare nu i tisdags men de vet fortfarande inte vad som är fel på mig! Med stor sannolikhet rör det sig om nån sorts infektion eller nåt virus men eftersom detta pågått så länge och det började redan när jag var i Kosovo (och jag vet att jag bara vaknade upp en dag och hade ont för ingen anledning) verkar mitt tillstånd hittills vara ett stort mysterium.

Allt jag vet är att jag i mer än en veckas tid inte har orkat göra någonting för att det har gjort för ont för att gå ut (med betoning på gå) eller ens lämna huset i mer än någon timma. Med undantag av i fredags då jag gick på bio för att se den nya Harry Potter-filmen (kom igen, man är ju bara tvungen att se den, den är ju så sjukt bra!) har jag alltså bara varit hemma.

Det retar mig en hel del att behöva vänta på svar på diverse olika blodprov i flera dagar medan det gör så ont att jag inte ens kan vända och vrida mig i sängen när jag sover. Har aldrig tagit så många Alvedon och Ipren på så kort tid innan för att bedöva smärtan, bara för att få mig en någorlunda lugn sömn.

Stack till Åhléns för att köpa solskyddskräm efter besöket hos optikern. Jag kan fortfarande inte fatta att jag vågade gå ut i den stekande hettan vi hade idag (också) utan något som helst skydd på kroppen. Jag, som är så rädd om min hy och jämt tänker på att den inte får åldras för tidigt. Men men, nu har jag i alla fall krämen.

Ärligt talat, har jag inte orkat köpa någon solskyddskräm förrän nu eftersom jag ännu inte hunnit bada i sommar. Funderar verkligen på att sticka ut till stranden i Lomma någon dag innan det blir dåligt väder och jag missar min chans. Får kanske ta och köpa någon ny bikini också, om jag orkar.

Har faktiskt aldrig varit sådär överförtjust i att bada som vissa andra är men nu känner jag nästan att det vore nödvändigt för min överlevnad. Klarar inte av att ständigt tvingas hoppa in i duschen en kort stund för att kyla av kroppen varje gång jag varit ute några timmar. Det får en alldeles för kortsiktig effekt eftersom jag, bara några timmar senare, blir svettig igen.

Som om detta inte gjorde saken värre, så har pappa idag börjat med att förstöra hans och mammas rum för att renovera det. På nedervåningen är det ganska svalt men smutsigt, medan alla mina föräldrars kläder och saker nu förflyttats till allrummet på övervåningen. Alltså är det nu fyllt av grejer här uppe vilket knappast underlättar för någon frisk luft att komma in!

Jag har faktiskt varit lite duktig idag och trots det outhärdliga hettan stack jag till trafikskolan för att sitta framför datorn och öva teori. Jag var den enda som var där vilket inte är så konstigt eftersom jag ärligt talat undrar vilken vettig människa som orkar sitta på trafikskolan en stekhet sommareftermiddag, men jag ville ju göra någon nytta så..
Det var faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde. De hade ju i alla fall fläkt.

Nej, snart orkar jag verkligen inte mer. Måste ta mig en rejäl kall dusch innan jag självantänds.

Jag borde gå och lägga mig. Är riktigt trött, t.o.m. mer trött än jag inser, skulle jag tro.

Jag har redan gjort en hel del idag.

• Har varit i Lund hos optikern (gjorde ju dock ingen nytta där).
• Tagit emot gäster här hemma.
• “Underhållit” mina kusiner (fick småleka lite med min morbrors små söta tvillingar som jag tycker om väldigt mycket).
• Plockat undan från bord efter grillfesten och diskat för hand eftersom diskmaskinen redan lyckades bli fylld på nolltid.
• Blivit bränd i armbågen av misstag för att min syster inte hade en aning om att en av kastrullerna fortfarande var riktigt varm från att precis stått på plattan (trots att det inte blev något märke så sved det i minst en halvtimme!).
• Lagt tillbaka diverse brädspel på plats. Jag råkade dock tappa monopolspelet precis innan jag fick ett sammanbrott p.g.a. av trötthet och ilska över att behöva göra allt själv utan att något syskon lyfter ett finger för att hjälpa mig, och fick därför sitta ytterligare ett tag för att stoppa in alla småbitar och låtsaspengar i förpackningen igen.

Med andra ord känner jag mig väldigt trött på det mesta. Dessutom är jag bitter för att jag på senaste tiden har insett att jag måste lägga på ett rejält kol för att kunna plugga och lära mig någonting innan 17 juli, då jag sticker på semester. Mina föreläsningar börjar nämligen den 3 augusti igen, då jag bara hunnit vara hem i några dagar.

Är också sjukt ledsen och besviken över hur svårt det ska vara att ta körkort! Jag vill så gärna ha det men vet inte om jag kommer ha tid och ork att ta itu med både teori och praktik. Känner mig så jävla hopplös eftersom jag är 20 år och därför “förväntas” ha körkort vid det här laget. Ungdomarna i USA får ta körkort när de är 16 men å andra sidan kör majoriteten av folket med automatväxel därborta. Åååh, det är så jävla orättvist! Jag VILL ha körtkort NU!

Hade tid hos optikern idag. Jag åkte dit för att inse att jag borde ha tagit på mig linserna idag. Jag gick alltså till en linsundersökning utan linser. Smart va? Don’t really think so.
Hur som helst så bokade jag en tid i morgon istället samma tid, alltså kl 12.

Här hemma förbereds det för grillfest! Vi har köpt allt från stora feta köttbitar, till köttbullar och korv. Faktum är att vi har nog för flera familjer vilket är bra med tanke på att vi nu faktiskt råkar vara tre familjer som ska äta. Det är jag och min familj, min farmor och farfar, samt min morbror och hans familj som kommit och hälsat på för dagen eftersom de bilar till semestern.

Det är redan kallabalik här hemma där vi försöker flytta runt och fixa allting samtidigt som vi försöker undvika att smälta av den här obarmhärtiga värmen!

Hur jag ska kunna äta en massa kött samtidigt som jag svettas som en gris är en fråga jag gärna vill ha svar på...

Nu är det officiellt. Albina kommer att åka på semester och slipper stanna kvar i Sverige som en sucker hela jävla sommaren! Idag bokades och köptes flygbiljetterna. Jag kommer spendera tio dagar i Kosovo där jag planerar att ha så kul som möjligt!

När jag väl kommer hem har jag även planerat att spendera en helg i London som med största sannolikhet också kommer att bli hur spännande som helst!

Finns det egentligen folk man uppskattar mer än sina närmaste vänner? Svaret är naturligtvis nej.

Snackade nyss med Albulena på msn och det hon skrev gjorde mig så rörd att jag kände mig tvungen till att lägga upp det här. Har inte fått en så fin komplimang på väldigt länge .

Livet blir så mycket bättre och känns genast rikare när man har underbara vänner, det kan nog de flesta hålla med om!