Hur som helst så snubblade jag över en video om en vinnare i Svenska Hjältar 2009. Titeln lockade mig att titta för det stod: “Madelene Sundström räddade en kvinna från våldtäkt” så jag blev nyfiken på att se videon och vad det handlade om egentligen.

Jag blev helt överraskad och så rörd av hennes historia, och i slutet av videon hade jag glädjetårar! Fan, va modig hon var, tänker jag bara!
Hur många tjejer vågar liksom gå efter en helt främmande man bara för att se till så att han inte skadar en helt främmande kvinna som man inte ens känner?

Videon gjorde mig rörd, inspirerad och jag blev sittandes och tänkte: Tack och lov att det finns så speciella och modiga människor!

Jag har definitivt alltid tyckt att våldtäkt är en av de Top 5 värsta brotten som finns och jag blir alltid så upprörd och förbannad när jag hör talas om såna fall. Men när det är något så bra som att någon blir räddad från en sån fruktansvärd händelse så kan jag inte hjälpa att bli glad och tacksam för den här personens skull, även om jag inte känner henne.

Seriöst, titta på klippet och ni kommer förhoppningsvis förstå vad jag menar.

För kanske en månad sen, så såg jag den här affischen hemma hos mina grannar och fick reda på att den ene helt enkelt hade tagit den från en av anslagstavlorna i skolan och tagit med den hem, hahaha. Det är tydligen en reklamaffisch för skådespelarens relativt nya film (den råkar dock vara flera månader gammal nu men ändå), In the Loop som är nån komedi som handlar om brittisk och amerikansk politik. Har inte sett filmen och känner mig inte jättesugen på att se den men affischen är ju bara för bra för att motstå, även om den inte föreställer just Tony Soprano. Jag som så gärna ville ha den också berättade för dem att jag nog inte skulle våga ta ner den från en tavla mitt i en skolkorridor bara sådär.

MEN, för bara några dagar sen kom jag tidigt till skolan för att förbereda mig för en redovisning och fick syn på affischen för kanske 1000:e gången och bestämde mig för att nu fick det räcka med daltandet och fegheten. Jag gick helt frankt till en vägg och tog försiktigt ner den och stoppade ner den i väskan, hahaha.

Så nu hänger den här på väggen ovanför mitt kylskåp. Jag menar, hur coolt är det inte att ha Tony Soprano på väggen, även om det nu råkar vara i ett helt annat sammanhang än i serien han är med i? Visst, han är knappast nån Johnny Depp om vi nu ska vara ytliga men cool kan man ju inte förneka att han är;). Tycker om färgerna på den och känner att mina kala väggar verkligen behöver lite färg. Affischens utseende är uppenbarligen inspirerad av Barack Obamas affischer under hans valkampanj. Så här ser alltså originalet ut och min affisch ser ut som denna nedan:

På tal om mina grannar förresten så knackade en av dem på på min dörr och frågade om jag ville ha lite thaimat som han hade beställt dagen innan men råkat få ett sånt där paket med kyckling när han hade bett om vegetariskt, så nu har jag mat för idag.
Ska nog käka den där thaimaten, dricka lite cider och kolla på en del avsnitt av Gilmore Girls. See ya!

Började “morgonen” med att snacka med min mamma som ringde mig. Hon, som alltid tycks vara så himla effektiv, var minsann ute på promenad och hade varit uppe sen 8 (för absolut ingen anledning, I might add). Jag avundas henne dock inte för det. Själv är jag glad att jag för en gångs skull får sova mer än bara 6 timmar som tycks ha blivit en rutin numera. Sömn må vara skönt men det känns som en fruktansvärd slöseri på tid också, och hade det inte varit för att jag ofta blir seg och får ont i huvudet av att sova för länge, så hade jag inte haft nåt emot det egentligen. Men ibland tycker jag att jag förtjänar att ta det lugnt.

En sak jag absolut inte ska göra idag det är att jobba på mitt PM (en uppsats) som ska vara inlämnat nu på tordags. Jag menar, kom igen, det är lördag! Är medveten om de här typiska ryktena om att juriststudenter aldrig har helg på samma sätt som övriga dödliga men ändå liksom. Fuck that! Jag tänker chilla idag för det har jag minsann förtjänat.

Igår var jag förresten på After Work-fest som de hade på jobbet. Riktigt mysigt var det, med mat, snacks och dryck! Me like.
Jag och Cati, från min klass, var där tillsammans (eftersom vi jobbar på samma ställe) redan klockan 17.00 då det började. Vi var inte där till så sent även om det var lång tid med tanke på att vi var där så tidigt. Senare vid 22-tiden ville Cati hänga på några tjejer ute på krogen. Jag kände mig inte så manad så jag bestämde mig för att ta tunnelbanan hem istället.

Det här inlägget blev visst lite rörigt och inte särskilt fokuserat men kände för att få ut “det senaste” med tanke på att jag på senaste tiden verkar ha förtjänat priset för sämsta bloggaren, hehe.

Samtidigt kan jag knappast förneka att man känner sig väldigt dum när man har en fin blogg som man knappt använder nu för tiden. Lite av bloggtorkan beror nog också på det faktum att eftersom jag nu har flyttat hemifrån och inte har en kamera, har jag inte kunnat ta några bilder, vilket i sin tur har lett till att jag inte ville skriva blogginlägg med bara text.

Men men, för att då slippa dra en enda lång historia får jag väl uttrycka mig kort.
Jag har, sedan i slutet på augusti, börjat på juristlinjen vid Stockholms universitet! Saken är den att jag sökte samma linje till alla universitet i Sverige och lyckades komma in som en reserv här i Sthlm. Blev hur glad som helst med tanke på hur mycket jag tycker om staden och allt!

Jag ska inte sockersöta det (shit alltså, det låter så mycket bättre med engelskans “sugarcoat”) för hittills har det både varit kul och svårt. Det är svårt för att jag har så mycket att plugga (det är lätt att få ångest bara för att man kanske har någon dag i veckan, som inte är en helgdag, som man inte orkar plugga på) och för att jag råkar vara ensam i en stad där jag praktiskt taget inte känner någon. Då är det lätt både bli paranoid och drabbas av en enorm hemlängtan.

Det roliga är ju att jag faktiskt har flyttat ut och får bo och klara mig på egen hand! Jag kan handla vad jag vill, gå ut, vara ute hur länge jag vill o.s.v. Självklart fattade jag ju redan innan att det innebär en massa eget ansvar men jag har aldrig varit den som inte tål ansvar, så.

Det enda som oroar mig är om jag ska råka hamna efter och därmed inte klara mina kurser men jag vill verkligen tänka positivt och känna att jag har stöd nog för att klara det. För ärligt talat, så jävla svårt kan det ju inte vara? Jag menar, jag kom ju faktiskt in, vilket betyder att jag kan klara det!

Det finns inga ord för som kan beskriva hur mina armar ser ut just nu. Eller okej, det kanske inte är helt sant men, vad jag menar är att det inte finns några fina eller trevliga ord att beskriva dem på. Ifall min opålitliga kamera hade funkat så hade jag åtminstone kunnat ta ett kort på mina armar så ni skulle förstå vad jag menar, fast å andra sidan är jag nästan glad att ni slipper se dem. Ända sedan måndags har jag tagit minst ett blodprov varje dag (med undantag från igår), och varenda en av dessa prov har tagits i armarna eller precis vid armvecket.

Idag var ytterligare en blodprovsdag (jag börjar ärligt talat bli mer och mer intolerant när det gäller blod vilket jag absolut inte var innan). Den här gången blev jag åtminstone bara stucken en gång och inte två eller tre, som jag t.ex. blev i tisdags. Blev stucken en gång men det räckte för att fylla nio rör. Kan ni fatta det?! De fyllde nio rör! Helt jävla sinnessjukt, tycker jag.

Blodproven som gjordes idag fick jag svar på och det var samma svar som jag förväntade mig, d.v.s. resultaten var normala. Jaha, kan man ju tycka men jag är ändå lättad eftersom proverna gjordes för att se om jag hade fått någon reumatisk sjukdom, vilket jag tydligen inte hade, så puh!

Just nu är det mycket som pågår: Jag har varit sjuk sen förra måndagen. Har haft ont i nästan hela kroppen av en oförklarlig anledning och haft svårt att sova eller ha någon aptit. Var på kontroll hos läkare nu i tisdags men de vet fortfarande inte vad som är fel på mig! Med stor sannolikhet rör det sig om nån sorts infektion eller nåt virus men eftersom detta pågått så länge och det började redan när jag var i Kosovo (och jag vet att jag bara vaknade upp en dag och hade ont för ingen anledning) verkar mitt tillstånd hittills vara ett stort mysterium.

Allt jag vet är att jag i mer än en veckas tid inte har orkat göra någonting för att det har gjort för ont för att gå ut (med betoning på gå) eller ens lämna huset i mer än någon timma. Med undantag av i fredags då jag gick på bio för att se den nya Harry Potter-filmen (kom igen, man är ju bara tvungen att se den, den är ju så sjukt bra!) har jag alltså bara varit hemma.

Det retar mig en hel del att behöva vänta på svar på diverse olika blodprov i flera dagar medan det gör så ont att jag inte ens kan vända och vrida mig i sängen när jag sover. Har aldrig tagit så många Alvedon och Ipren på så kort tid innan för att bedöva smärtan, bara för att få mig en någorlunda lugn sömn.

Kan inte bestämma mig för vilken del av texten som får mig att skratta mest.
Se och lyssna, titeln säger allt!

Gruppen heter The Lonely Island. Blev också glatt överraskad när jag genst kände igen Jamie-Lynn Sigler (a.k.a. Meadow Soprano i The Sopranos) som är kassörskan i livsmedelsaffären, och såklart, Justin Timberlake.

Hon föreslog Baksmällan och jag sa att det förmodligen var en typisk komedi med ett ganska förutsägbart slut som de flesta komedier faktiskt är numera men hon försäkrade mig om att hon hade hört från en pålitlig källa att den var mycket bättre än väntat.

Jag har däremot funderat på att se The Proposal (på tal om komedier) eftersom jag tycker den verkar bra, samt att det var ett tag sen jag såg Sandra Bullock i någon film, om jag ska vara ärlig.

Vad ska man nu se, undrar jag? Det känns som om jag har noll koll på vad som går numera. Är hela tiden inne i min egen värld utan att alltid vara fullt medveten om vad som är “inne”.

Problemet nu är att jag tidigt på kvällen idag råkade somna i vardagsrummet i någon timme, vilket nu betyder att jag har svårt att sova.

Alltså bloggar jag, för att jag inte kan hitta något vettigt att göra utan att behöva lämna mitt rum och riskera att störa alla andra i huset som sover. Kan heller inte hitta någon vettig film att kolla på här på datorn. Skulle kunna tänka mig att läsa något men det enda jag vill läsa råkar just nu befinna sig utanför mitt rum så det är väl ingen idé, antar jag.

Tog det här fotot precis utanför mitt fönster. Så här ser det alltså ut. Inte direkt livligt vid den här tidpunkten på dygnet, om man säger så.

Det kanske bara är jag men jag är verkligen förvånad att det har hållit så länge som nästan två veckor. Sitter typ och väntar på oväder (regn eller bara mulet och mycket svalare väder) men varje morgon möts jag av stekande sol som orsakar diverse antalet svettpärlor som påminner om att: Nej, det ser inte ut att vara svalt idag, inte.

Inte nog med det så har min rullgardin trasslat till sig som så att den hela tiden befinner sig nere och går inte att rulla upp. Vet inte om detta är en fördel p.g.a. värmen eller inte.

Nej, man kan lugnt säga att jag är en kvällsmänniska. Vid sådana här situationer blir jag tacksam när det blir kväll och man kan vara ute utan att smälta. Problemet är då istället alla myggor. Jag har visserligen inte råkat ut för dem ännu men min syster, t.ex. har nästan hela kroppen fyllt av myggbett.

Jag vill till stranden men p.g.a. av situationen här hemma (nu har pappa och farfar i stort sett förstört nästan halva nedervåningen för att påbörja renovering) är det svårt att få något annat gjort och överhuvudtaget åka iväg någonstans. Jag tänkte själv att jag lika gärna kunde ta bussen/tåget till närmaste strand men bara det skulle ta en himla massa tid.

Det finns en enda positiv sak med den här dagen och det är att jag har lyckats sola mina ben någorlunda (och planerar att göra det i morgon också) så att de har fått liite färg och inte ser helt snövita ut längre.

Ärligt talat, har jag inte orkat köpa någon solskyddskräm förrän nu eftersom jag ännu inte hunnit bada i sommar. Funderar verkligen på att sticka ut till stranden i Lomma någon dag innan det blir dåligt väder och jag missar min chans. Får kanske ta och köpa någon ny bikini också, om jag orkar.

Har faktiskt aldrig varit sådär överförtjust i att bada som vissa andra är men nu känner jag nästan att det vore nödvändigt för min överlevnad. Klarar inte av att ständigt tvingas hoppa in i duschen en kort stund för att kyla av kroppen varje gång jag varit ute några timmar. Det får en alldeles för kortsiktig effekt eftersom jag, bara några timmar senare, blir svettig igen.

Som om detta inte gjorde saken värre, så har pappa idag börjat med att förstöra hans och mammas rum för att renovera det. På nedervåningen är det ganska svalt men smutsigt, medan alla mina föräldrars kläder och saker nu förflyttats till allrummet på övervåningen. Alltså är det nu fyllt av grejer här uppe vilket knappast underlättar för någon frisk luft att komma in!

Jag har faktiskt varit lite duktig idag och trots det outhärdliga hettan stack jag till trafikskolan för att sitta framför datorn och öva teori. Jag var den enda som var där vilket inte är så konstigt eftersom jag ärligt talat undrar vilken vettig människa som orkar sitta på trafikskolan en stekhet sommareftermiddag, men jag ville ju göra någon nytta så..
Det var faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde. De hade ju i alla fall fläkt.

Nej, snart orkar jag verkligen inte mer. Måste ta mig en rejäl kall dusch innan jag självantänds.

Jag har redan gjort en hel del idag.

• Har varit i Lund hos optikern (gjorde ju dock ingen nytta där).
• Tagit emot gäster här hemma.
• “Underhållit” mina kusiner (fick småleka lite med min morbrors små söta tvillingar som jag tycker om väldigt mycket).
• Plockat undan från bord efter grillfesten och diskat för hand eftersom diskmaskinen redan lyckades bli fylld på nolltid.
• Blivit bränd i armbågen av misstag för att min syster inte hade en aning om att en av kastrullerna fortfarande var riktigt varm från att precis stått på plattan (trots att det inte blev något märke så sved det i minst en halvtimme!).
• Lagt tillbaka diverse brädspel på plats. Jag råkade dock tappa monopolspelet precis innan jag fick ett sammanbrott p.g.a. av trötthet och ilska över att behöva göra allt själv utan att något syskon lyfter ett finger för att hjälpa mig, och fick därför sitta ytterligare ett tag för att stoppa in alla småbitar och låtsaspengar i förpackningen igen.

Med andra ord känner jag mig väldigt trött på det mesta. Dessutom är jag bitter för att jag på senaste tiden har insett att jag måste lägga på ett rejält kol för att kunna plugga och lära mig någonting innan 17 juli, då jag sticker på semester. Mina föreläsningar börjar nämligen den 3 augusti igen, då jag bara hunnit vara hem i några dagar.

Är också sjukt ledsen och besviken över hur svårt det ska vara att ta körkort! Jag vill så gärna ha det men vet inte om jag kommer ha tid och ork att ta itu med både teori och praktik. Känner mig så jävla hopplös eftersom jag är 20 år och därför “förväntas” ha körkort vid det här laget. Ungdomarna i USA får ta körkort när de är 16 men å andra sidan kör majoriteten av folket med automatväxel därborta. Åååh, det är så jävla orättvist! Jag VILL ha körtkort NU!

Här hemma förbereds det för grillfest! Vi har köpt allt från stora feta köttbitar, till köttbullar och korv. Faktum är att vi har nog för flera familjer vilket är bra med tanke på att vi nu faktiskt råkar vara tre familjer som ska äta. Det är jag och min familj, min farmor och farfar, samt min morbror och hans familj som kommit och hälsat på för dagen eftersom de bilar till semestern.

Det är redan kallabalik här hemma där vi försöker flytta runt och fixa allting samtidigt som vi försöker undvika att smälta av den här obarmhärtiga värmen!

Hur jag ska kunna äta en massa kött samtidigt som jag svettas som en gris är en fråga jag gärna vill ha svar på...

Nu drabbas jag av en stor längtan till säsong tre (hallå, Chuck och Blair är ju tillsammans nu!) men tror att jag, tills dess, ska nöja mig med att titta tillbaka lite på min egna DVD-box av säsong 1 som jag absolut älskar!

Nu är det officiellt. Albina kommer att åka på semester och slipper stanna kvar i Sverige som en sucker hela jävla sommaren! Idag bokades och köptes flygbiljetterna. Jag kommer spendera tio dagar i Kosovo där jag planerar att ha så kul som möjligt!

När jag väl kommer hem har jag även planerat att spendera en helg i London som med största sannolikhet också kommer att bli hur spännande som helst!