Igår kväll satt jag och surfade runt på TV4.se av den anledningen att jag var uttråkad och undrade om jag kunde hitta nåt kul att titta på. Fast vad var egentligen oddsen? Jag menar, jag följer ju typ ingenting på tv, ännu mindre på tv4.

Hur som helst så snubblade jag över en video om en vinnare i Svenska Hjältar 2009. Titeln lockade mig att titta för det stod: “Madelene Sundström räddade en kvinna från våldtäkt” så jag blev nyfiken på att se videon och vad det handlade om egentligen.

Jag blev helt överraskad och så rörd av hennes historia, och i slutet av videon hade jag glädjetårar! Fan, va modig hon var, tänker jag bara!
Hur många tjejer vågar liksom gå efter en helt främmande man bara för att se till så att han inte skadar en helt främmande kvinna som man inte ens känner?

Videon gjorde mig rörd, inspirerad och jag blev sittandes och tänkte: Tack och lov att det finns så speciella och modiga människor!

Jag har definitivt alltid tyckt att våldtäkt är en av de Top 5 värsta brotten som finns och jag blir alltid så upprörd och förbannad när jag hör talas om såna fall. Men när det är något så bra som att någon blir räddad från en sån fruktansvärd händelse så kan jag inte hjälpa att bli glad och tacksam för den här personens skull, även om jag inte känner henne.

Seriöst, titta på klippet och ni kommer förhoppningsvis förstå vad jag menar.

För x antal månader sen såg jag att de hade satt upp en viss affisch på diverse ställen på universitetets korridorer. Anledningen till att jag la märke till en sån grej (jag brukar absolut inte lägga märke till reklam på anslagstavlor) var för att ansiktet på affischerna var oundvikligt likt Tony Sopranos (eller snarare James Gandolfini, som spelar karaktären i tv-serien). Jag grubblade över det ett tag och kom fram till att det faktiskt inte kunde vara någon annan än han.
Med tanke på färgerna och att affischen för övrigt var riktigt snygg så ville jag ha den, trots att jag inte hade nån aning om varför den ens var uppsatt överallt eller vad det var för sorts reklam överhuvudtaget.

För kanske en månad sen, så såg jag den här affischen hemma hos mina grannar och fick reda på att den ene helt enkelt hade tagit den från en av anslagstavlorna i skolan och tagit med den hem, hahaha. Det är tydligen en reklamaffisch för skådespelarens relativt nya film (den råkar dock vara flera månader gammal nu men ändå), In the Loop som är nån komedi som handlar om brittisk och amerikansk politik. Har inte sett filmen och känner mig inte jättesugen på att se den men affischen är ju bara för bra för att motstå, även om den inte föreställer just Tony Soprano. Jag som så gärna ville ha den också berättade för dem att jag nog inte skulle våga ta ner den från en tavla mitt i en skolkorridor bara sådär.

MEN, för bara några dagar sen kom jag tidigt till skolan för att förbereda mig för en redovisning och fick syn på affischen för kanske 1000:e gången och bestämde mig för att nu fick det räcka med daltandet och fegheten. Jag gick helt frankt till en vägg och tog försiktigt ner den och stoppade ner den i väskan, hahaha.

Så nu hänger den här på väggen ovanför mitt kylskåp. Jag menar, hur coolt är det inte att ha Tony Soprano på väggen, även om det nu råkar vara i ett helt annat sammanhang än i serien han är med i? Visst, han är knappast nån Johnny Depp om vi nu ska vara ytliga men cool kan man ju inte förneka att han är;). Tycker om färgerna på den och känner att mina kala väggar verkligen behöver lite färg. Affischens utseende är uppenbarligen inspirerad av Barack Obamas affischer under hans valkampanj. Så här ser alltså originalet ut och min affisch ser ut som denna nedan:

På tal om mina grannar förresten så knackade en av dem på på min dörr och frågade om jag ville ha lite thaimat som han hade beställt dagen innan men råkat få ett sånt där paket med kyckling när han hade bett om vegetariskt, så nu har jag mat för idag.
Ska nog käka den där thaimaten, dricka lite cider och kolla på en del avsnitt av Gilmore Girls. See ya!

...Eller inte. Snarare kan man väl säga att det är lördag eftermiddag för de flesta andra men eftersom jag gick upp ur sängen för knappt 2 timmar sen så känns det fortfarande som morgon för mig.

Började “morgonen” med att snacka med min mamma som ringde mig. Hon, som alltid tycks vara så himla effektiv, var minsann ute på promenad och hade varit uppe sen 8 (för absolut ingen anledning, I might add). Jag avundas henne dock inte för det. Själv är jag glad att jag för en gångs skull får sova mer än bara 6 timmar som tycks ha blivit en rutin numera. Sömn må vara skönt men det känns som en fruktansvärd slöseri på tid också, och hade det inte varit för att jag ofta blir seg och får ont i huvudet av att sova för länge, så hade jag inte haft nåt emot det egentligen. Men ibland tycker jag att jag förtjänar att ta det lugnt.

En sak jag absolut inte ska göra idag det är att jobba på mitt PM (en uppsats) som ska vara inlämnat nu på tordags. Jag menar, kom igen, det är lördag! Är medveten om de här typiska ryktena om att juriststudenter aldrig har helg på samma sätt som övriga dödliga men ändå liksom. Fuck that! Jag tänker chilla idag för det har jag minsann förtjänat.

Igår var jag förresten på After Work-fest som de hade på jobbet. Riktigt mysigt var det, med mat, snacks och dryck! Me like.
Jag och Cati, från min klass, var där tillsammans (eftersom vi jobbar på samma ställe) redan klockan 17.00 då det började. Vi var inte där till så sent även om det var lång tid med tanke på att vi var där så tidigt. Senare vid 22-tiden ville Cati hänga på några tjejer ute på krogen. Jag kände mig inte så manad så jag bestämde mig för att ta tunnelbanan hem istället.

Det här inlägget blev visst lite rörigt och inte särskilt fokuserat men kände för att få ut “det senaste” med tanke på att jag på senaste tiden verkar ha förtjänat priset för sämsta bloggaren, hehe.