Min nya tillfälliga men bästa vän, heter Arthrotec (är inte ens säker på att det stavas så, har himla svårt med att minnas namnet…). Jag befinner mig i ett lugnt och smärtfritt tillstånd tack vare den här medicinen, som är tillfällig för att dämpa smärtan tills läkarna får reda på vad exakt det är för fel på mig.
Det här är andra dagen jag tar de här tabletterna och jag minns äntligen hur det är att kunna göra vad man vill utan att få ont någonstans. Någonting som jag alltid har tagit för givet är hälsan, tyvärr. Men inte nu längre för nu kan jag njuta av att kunna komma ut ur huset och göra vad jag vill (speciellt sova ordentligt) utan att uppleva enorm muskelsmärta överallt!

Det finns inga ord för som kan beskriva hur mina armar ser ut just nu. Eller okej, det kanske inte är helt sant men, vad jag menar är att det inte finns några fina eller trevliga ord att beskriva dem på. Ifall min opålitliga kamera hade funkat så hade jag åtminstone kunnat ta ett kort på mina armar så ni skulle förstå vad jag menar, fast å andra sidan är jag nästan glad att ni slipper se dem. Ända sedan måndags har jag tagit minst ett blodprov varje dag (med undantag från igår), och varenda en av dessa prov har tagits i armarna eller precis vid armvecket.

Idag var ytterligare en blodprovsdag (jag börjar ärligt talat bli mer och mer intolerant när det gäller blod vilket jag absolut inte var innan). Den här gången blev jag åtminstone bara stucken en gång och inte två eller tre, som jag t.ex. blev i tisdags. Blev stucken en gång men det räckte för att fylla nio rör. Kan ni fatta det?! De fyllde nio rör! Helt jävla sinnessjukt, tycker jag.

Blodproven som gjordes idag fick jag svar på och det var samma svar som jag förväntade mig, d.v.s. resultaten var normala. Jaha, kan man ju tycka men jag är ändå lättad eftersom proverna gjordes för att se om jag hade fått någon reumatisk sjukdom, vilket jag tydligen inte hade, så puh!

För er som undrar, så lever jag fortfarande…. Har inte haft någon lust till att blogga på ett bra tag, om jag ska vara ärlig.

Just nu är det mycket som pågår: Jag har varit sjuk sen förra måndagen. Har haft ont i nästan hela kroppen av en oförklarlig anledning och haft svårt att sova eller ha någon aptit. Var på kontroll hos läkare nu i tisdags men de vet fortfarande inte vad som är fel på mig! Med stor sannolikhet rör det sig om nån sorts infektion eller nåt virus men eftersom detta pågått så länge och det började redan när jag var i Kosovo (och jag vet att jag bara vaknade upp en dag och hade ont för ingen anledning) verkar mitt tillstånd hittills vara ett stort mysterium.

Allt jag vet är att jag i mer än en veckas tid inte har orkat göra någonting för att det har gjort för ont för att gå ut (med betoning på gå) eller ens lämna huset i mer än någon timma. Med undantag av i fredags då jag gick på bio för att se den nya Harry Potter-filmen (kom igen, man är ju bara tvungen att se den, den är ju så sjukt bra!) har jag alltså bara varit hemma.

Det retar mig en hel del att behöva vänta på svar på diverse olika blodprov i flera dagar medan det gör så ont att jag inte ens kan vända och vrida mig i sängen när jag sover. Har aldrig tagit så många Alvedon och Ipren på så kort tid innan för att bedöva smärtan, bara för att få mig en någorlunda lugn sömn.