Varför jag vaknade 05.06 idag är för mig en stor gåta. Jag gick ju och lade mig vid ca 12 igår och dessutom läste jag även äntligen ut Veronika bestämmer sig för att dö (som btw var sjukt bra!). När jag såg vad klockan var på mobilen försökte jag somna om, men det gick minsann inte. Sen gick jag upp och försökte ta en vettig bild med kameran som jag kunde lägga upp här men då valde kameran istället att krångla så det inte gick att ta bild…

Så nu sitter jag här och funderar på om jag ska gå ner och göra lite kaffe för att verkligen försäkra mig att jag blir pigg och inte vill sova igen senare under dan, men saken är den att jag med all säkerhet vet att jag är den enda som är vaken i det här huset just nu. Därför känns det inte så lockande att gå ner till köket och sitta där ensam för att käka frukost. Skulle kunna tänka mig att min mamma (som oftast vaknar först av alla) vaknar vid 8 eller nåt sånt. Jag skulle kunna vara duktig och baka scones till frukost för hela familjen vilket utan tvekan skulle göra att glada, inklusive mig själv. Eller så skulle jag kunna baka scones, ta ur disken från igår som är diskmaskinen tidigare än vad jag brukar och göra min mamma lite glad, hehe. Och sen skulle jag t.o.m. kunna vara så duktig att jag tar fram damsugaren och börjar städa mitt rum som utan tvekan skulle behöva dammas.

Den stora frågan är dock om jag verkligen orkar…

Det är lördag och vi har haft några gäster här hemma men annars har jag inte gjort något särskilt. Följde dock med min bror ut “på stan” för att kolla om vi kunde hyra någon frack till honom eftersom han ska på bal men eftersom vi inte hittade någon bra affär som var öppen så slutade det med att vi bara gick en promenad och sen begav oss hem igen.

Egentligen känner jag att jag inte mår vidare bra just nu. min mage gör lite ont, jag nyser en hel del och mina ögon rinner då och då. Jag tvivlar på att jag är sjuk (blir väldigt sällan sjuk på allvar) men ändå känner jag mig lite frusen och smått yr. Har ingen aning om vad det kan bero på.... Ute är det ganska svalt eftersom det är kväll. Funderar på om det skulle hjälpa ifall jag stängde fönstret men vill samtidigt ha in lite luft för att det inte ska kännas kvavt och instängt här hemma.

Annars ska jag fortsätta kvällen med att kolla på ytterligare avsnitt av Sopranos. Ha en trevlig kväll allihop!

Precis när jag har slutat vara besatt av Twilight (har ju redan sett första filmen och läst alla fyra böcker så det finns inte så mycket mer att älta om…) och beslutat mig för att istället fokusera på den nya Harry Potter-filmen som ju har premiär i början av juli, snubblar jag över bilden nedan.

OMG! Jag blev nästan galen när jag först såg den! Eftersom jag insåg att den här bilden är från inspelningen av New Moon då hela Twilight-teamet befinner sig i Italien, kan jag tänka mig exakt vad det här är för scen och vad som pågår eftersom jag ju har läst böckerna och redan vet vad som ska hända. Vetskapen om vad det är som händer hjälper dock inte alls mot lyckoruset som nu bubblar upp samtidigt som min längtan känns helt förgäves med tanke på att New Moon inte har biopremiär förrän i november! Och jag vet att det är här i den andra filmen som det börjar hända en massa! Att börja längta redan mer än ett halvår tidigare gör ju knappast saken bättre.

Jag känner mig uppspelt samtidigt som det här känns som ett jävla slag i ansiktet eftersom jag precis kommit över min Twilight-mani. Och nu plötsligt kom återfallet bara för att jag knappt kan bärga mig att se just den här scenen…

Nej, nu måste jag nog sluta tänka på Twilight och mitt favorita fictionpar. Är fullt medveten om att det inte kommer att hjälpa trots att jag inte kan låta bli att glo på bilden… Tänk Harry Potter, tänk Harry Potter, tänk Harry Potter….

God morgon på er!
Jag säger god morgon fast det inte alls är en särskild “god” morgon för min del. Klockan är lite över 9 men jag är fortfarande trött eftersom jag i stort sett tvingade mig själv till att vakna vid kvart i 9 mot min vilja.

Varför är jag då fortfarande vaken vid den här tiden? Jo!... för att berätta att jag nyss lagt högsta bud på en auktion på Tradera och nu vunnit ett par helt nya supersnygga spetshandskar! Vet inte hur länge jag har velat ha ett par sådana men jag tror det har pågått sen första gången jag såg den underbara Gone With the Wind för X antal år sen.

Visst tycker många att spetshandskar ger lite av ett rock/goth-utseende men själv har jag aldrig associerat dem med en alternativ klädstil. För mig har de alltid verkat klassiska, som ett minne ur en annan tid då kvinnor, som för det mesta kom från överklassen skulle jag tro, bar sådana på 1700-1800-talet. Tycker själv att de snarare ger en lyxig och en fin känsla.

Woho! I won! Kan knappt bärga mig tills de dyker upp i min brevlåda!
Men nu ska jag nog ta och duscha bort tröttheten och käka lite frukost, så jag inte frestas av att gå och lägga mig igen. Toodles!

Jag förstår mig inte på vädret på senaste tiden… Ena stunden är det soligt, men blåsigt, i nästa stund ösregnar det och efter ett tag slutar det nästan abrupt och solen kommer tillbaka. Sen efter kanske någon timme börjar det regna ytterligare för att sedan återgå till helt klar himmel med sol och vind. Så här har det sett ut från morgon tills nu där jag bor.

Har lämnat fönstret öppet en aning för att dämpa den kvava och tunga luften inomhus och nu helt plötsligt har fönstret flugit vidöppet! Snart börjar väl mina gardiner att sväva omkring utanför om jag inte stänger fönstret snart.

What the hell is up med vädret, säger jag bara?! Man vet knappt vad man ska vänta sig när man kollar i tidningen på väderprognosen och det står typ att det ska vara 20 grader och soligt en dag. Ja visst, men hur länge då? En timme, en halvtimme?

Bäst att jag stänger fönstret för nu har gardinerna flugit ut totalt!

För exakt 17 år sedan anlände jag, mina föräldrar och min lillebror till Göteborgs hamn med färjan. Detta var alltså år 1992, då jag var 3 år gammal och min lillebror var bara 1 år. Vi hade rest från Kosovo till det nya, okända landet Sverige. Vi visste ingenting om livet här och vi kunde absolut ingen svenska.

Vi hamnade på hotellet Tre Kronor (vet inte om det fortfarande heter så idag eller om namnet har ändrats genom åren) tillsammans med många andra flyktingar och invandrare och blev kvar här i ca tre månader. Sedan fick vi en hyreslägenhet i Borås och det var där, i Borås, vi kom att stanna under största delen av mitt liv.

Det är väldigt mycket som har förändrats sen dess. Mina systrar föddes här i Sverige, både jag och mina syskon har gått i skolan och är uppvuxna här. Min mamma har utbildat sig till lärare här i Sverige (hon var även utbildad lärare i Kosovo) och båda mina föräldrar har dessutom tagit körkort här också. Vi har gått från lägenheter till att ha köpt eget hus.

Om jag hade något att säga till om i den klassiska “arv vs. miljö”-debatten så är det att den sistnämnda gör stor påverkan i människors personligheter och förutsättningar. Jag kan inte ens föreställa mig vad som hade hänt eller hur saker och ting hade varit om vi inte hade flyttat hit, om vi inte hade lyckats få de där sista bussbiljetterna… Ibland undrar jag om jag verkligen hade varit “jag” om jag fortfarande bodde kvar i Kosovo? Hur hade mitt liv sett ut vid 20?

Fotot ovan är taget samma år som vi kom, alltså ‘92, då vi var och besökte Borås Djurpark. Jag fotade bara själva fotot med digitalkamera och jag fick fixa till skärpan i Photoshop för att originalfotot redan var lite suddigt från början. Barnet som min pappa håller är min bror och hon som sitter i vagnen, det är jag ^^.

Har alltid tyckt att solen får fram de bästa sidorna av städer just för att allting ser så fint ut. Visst är det sjukt fint även på landet så länge det är soligt men eftersom jag absolut älskar rörlighet och att ha folk runt mig har jag alltid föredragit städer, snarare än förortslandskap.

Bilden är kanske inte utav bästa kvalitet men tänkte bara visa ett foto jag tog på en gata när jag var i Lunds centrum idag. Enligt mig får solen vilken stad som helst att se underbart vacker ut (inte för att Lund är fult i vanliga fall) eftersom det på nåt sätt framhäver så mycket mer av de vackra detaljerna i grönskan, byggnaderna o.s.v.

Aldrig i mitt liv har jag varit den som kan släppa grejer eller bli glad av att slippa stress eller rutiner när jag blir klar med saker. Sysslolöshet överhuvudtaget är alltså inte min grej.

Den här terminen (jag tänker fortfarande i skoltermer) då jag har varit arbetslös och försökt plugga upp två av mina gymnasiebetyg på Komvux genom fullkomligt självständigt pluggande, har varit den skönaste men också en av de mest psykiskt påfrestande perioderna på länge. Faktum är att jag inte kan minnas någon liknande period i mitt liv eftersom det här har varit första gången jag inte gått i skolan (om man inte räknar med mina första 6 år innan jag började grundskolan). Visst har det varit skönt att slippa tänka på prov eller tentor och bara bry sig om en sak i taget men samtidigt kan jag fortfarande, efter 5 månader, inte vakna klockan 11 på morgonen med ett helt gott samvete.

Saken är den att jag behöver rutiner, jag behöver kunna bolla flera grejer samtidigt, även om det blir kaos i mitt huvud så lyckas jag alltid hantera det på något sätt. Det tar upp hela min uppmärksamhet och koncentration och håller mig faktiskt från diverse olika psykiska kriser som att bli deprimerad. Jag menar inte att jag aldrig mår dåligt ifall jag har fullt, det går inte att förneka hur mycket skada det kan göra att ha för fullt upp, men detta är helt enkelt vad jag är van vid.

Har en vana av att inte orka ta initiativ till att göra saker (gå ut, vara social, shoppa, you name it…) om jag inte absolut “måste” för att jag ska till skolan eller jobbet eller vad det nu kan vara. Det händer alltså lätt att om jag inte har någon specifik anledning till att åka in till Lund eller Malmö så gör jag inte det. Jag blir kvar här hemma vilket resulterar till att jag lätt blir uttråkad och får tid att bli deprimerad…

I-landsproblem I know, but still…Därför ser jag fram emot att börja på en sommarkurs i Handelsrätt vid Lund universitet om två-tre veckor. Då får jag en anledning till att vara ute mer i det förhoppningsvis vackra sommarvädret och njuta av en kall läsk vid någon mysig park eller promenera i stan. Kan knappt bärga mig faktiskt! Förstår mig inte på de som t.ex. är hemmafruar och är vana vid att vara hemma om dagarna. Seriöst, jag hade aldrig överlevt utan att bli galen!