Det är så skönt att vara klar med båda skriftliga prövningar på Komvux! I lördags när jag vid 12-tiden blev lämnade in mitt prov i Samhällskunskap A gick jag därifrån med stor lättnad.

Det är nästan så att jag inte längre bryr mig om jag faktiskt kommer in på juristprogrammet eller om jag överhuvudtaget får MVG på skrivningarna, Är så glad att det helt enkelt är över! Visst, jag har muntligt prov också men med tanke på att jag har gjort det innan vet jag på ett ungefär hur mycket jag ska förbereda mig o.s.v.

Nu känner jag mig redo att ta mig an andra saker. Som att plugga på teorin, skriva, jobba mer med hemsidan för att bli bättre på webdesign som jag numera har kommit fram till att jag gärna vill satsa på. Jag har ända fram till sommaren på mig att slippa bekymra mig för vad som händer under hösten.

Might as well enjoy it! Och nu är dessutom våren här på riktigt!
Tog en lång promenad ända till Lund med mamma idag, och sen tillbaka hem såklart. Har fortfarande lite värk i hela benen, men det var det värt.

Tror jag ska ta och kolla på lite film idag, finns inget som är fullt lika psykiskt avslappnande.

Har upptäckt att jag är väldigt dålig på att blogga ibland. Många gånger känner jag att jag vet exakt vad jag borde/vill skriva om men ändå orkar jag inte ens öppna upp ett nytt inlägg på ExpressionEngine (mitt bloggprogram) för att börja skriva.

Ett stort skäl till att jag inte skrivit så mycket på senaste tiden är för att jag har haft så många olika tankar på gång.

För att berätta lite kort om viktiga skeden så hade jag en skriftlig prövning i tyska steg 3 på Komvux i lördags. Jag hade lite svårt för glosorna (jag glömmer lätt ord) men grammatiken, översättningarna, läsförståelsen och skrivuppgiften kändes helt okej så vi får se vad det blir för betyg i slutändan, då jag har gjort min muntliga prövning också.

Nu på lördag däremot så har jag prövning i Samhällskunskap A. Ämnet i sig är egentligen inte så svårt men med tanke på att jag knappt fick lära mig någonting i 1an på gymnasiet, då vi faktiskt hade det här ämnet, så är det väldigt mycket som har varit nytt att lära in. Dessutom så är det dubbelt så svårt när man måste plugga in exakt allt helt på egen hand, utan några riktiga lektioner eller hjälp från någon lärare…
So yes, I am pretty nervous….

En annan sak som har varit svårt att släppa är den ständiga oron jag har haft över framtiden under de senaste fyra månaderna. Har kommit fram till att jag råkar ha mycket kunskap och många talanger så jag har nu officiellt bestämt mig för att jag inte ska oroa mig så mycket för vad som händer sen. Ärligt talat finns det mycket annat jag kan göra om jag nu inte lyckas bli antagen till juristprogrammet. Det är ingen drömutbildning eftersom jag kan tänka mig att göra mycket andra saker också.
På så sätt har jag flera valmöjligheter och flera olika sätt att “lyckas” på.

Träffade idag min kära Katte-kompis, Evelina, som var hemma i Lund över påsken. Egentligen ville vi käka sushi men eftersom vi båda är väldigt fattiga för tillfället, så blev det en fika istället.
Vi begav oss till Ariman i Lund och satte oss i den fina vårsolen. Det var riktigt mysigt; vi snackade gamla skolminnen och beklagade oss över våra penningslösa liv.

Jag beställde en islatte, bara för att prova något nytt men den var inte alls lika god som jag förväntade mig. Borde nog hålla mig till vanligt kaffe latte. Men jag brydde mig ju mest om sällskapet egentligen. Här syns även Evelina som sitter vid sin (lilla) laptop.
Den är rosa, liten och jättesöt, haha.

Är det bara jag eller verkar allting på nåt sätt så himla tråkigt? Det känns inte som om det någonsin händer något nytt, eller tja… i alla fall inget nytt som har någon betydelse.

På senaste tiden har jag känt mig väldigt asocial (med undantag från när jag träffade Nora och Carro i Borås) och haft en allmänt likgiltig attityd till det mesta. Det enda jag orkar med är att kolla på film hela dagarna, för att drömma mig bort och helt enkelt tänka på någonting helt annat.

Har börjat se det här som ett riktigt problem eftersom jag heller inte har känt för att plugga på ett tag och jag behöver verkligen repetera och plugga tyska nu när jag inom de två kommande veckorna har prov på Komvux i både samhällsvetenskap A och tyska steg 3… Mina anteckningsböcker ligger på mitt skrivbord men jag orkar knappt titta i dem.

Borde försöka förbättra mig och återgå till den gamla vanliga disciplinen jag hade för flera veckor sen men det är så typiskt att jag ska börja tröttna på att sköta mig precis vid fel tillfälle, nu när det verkligen gäller.

Det enda jag kan tänka på numera är: vad ska jag se på för film?

En helt otrolig grej hände idag som verkligen väckte en massa minnen från Kosovo. Hela vårt kvarter drabbas av strömavbrott och det varade dessutom i mer än en timme! För att vara exakt så började det vid 19.10 och kom inte tillbaks förrän vid 20.50…

Kan bara säga att jag är djupt tacksam över att ha tillbaks strömmen för det är minsann inte kul att sitta uttråkad i köket och bara sörpla på te och spela Uno med Argeta minst fem gånger om.

Eftersom mina föräldrar absolut inte kan leva utan att dricka te efter maten fick de nöja sig med att koka det på ett väldigt gammalmodigt vis.

Hmm… jag har ingen aning om hur många det här har drabbat för det verkar bara ha påverkat vårt kvarter. Valmire, som är Borås, verkar inte ha haft några strömproblem…

Japp, igår var jag, tillsammans med mamma och mina syskon, och hälsade på Borås, min barndomsstad som, för mig, väcker känslor av både glädje och sorg. Det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka efter så lång tid, ungefär som att komma till en parallell värld: allting är så annorlunda, men ändå likadant eftersom jag kan orientera mig precis lika mycket ändå.

Passade hur som helst på att ta lite bilder. Här kommer några som jag bara tog på själva staden. Om vi säger så här; en del är finare än andra…

Kanske lägger till lite fler bilder i nåt annat inlägg. Vi tog en himla massa bilder, speciellt när vi var uppe på berget. Har fortfarande en massa “gangster”-bilder och “action”-bilder som jag och mina systrar roade oss med att ta på varandra, haha.

Idag kom min syster, Valmire, hem från en skolresa i Gamleby (ligger nånstans i Småland). Hon har varit borta under hela veckan eftersom hennes skola alltid gör en sån här resa varje termin, vilket innebär att det är obligatoriskt att följa med.

Vi har suttit och snackat väldigt länge och hon hade ganska mycket att berätta. Mest handlade det om att hon irriterade sig på att vissa tjejer i hennes klass hade blivit tjuriga på henne för att hon umgicks med några andra tjejer också och alltså inte bara var med dem. På så sätt har hon fått stå ut med deras gnäll under en stor del av resan.

Hela samtalet vi hade påminde mig om när jag var 15 och gick på högstadiet. Har aldrig förstått varför folk är så fruktansvärt omogna i den åldern - för att inte tala om elaka! Sen när de helt plötsligt börjar gymnasiet så blir de som helt andra personer. Det är såklart en bra sak men har aldrig riktigt förstått varför denna övergång från omognad till någorlunda mogen sker så extremt snabbt. Jag menar, man är ju inte så mycket äldre när man precis börjat gymnasiet som när man gick i nian. Hur mycket kan det skilja? Två-tre månader?

Visst kan det bero på att man byter skola och måste inse att saker och ting är mer på allvar, men ändå. Jag har själv nästan bara hemska minnen från högstadiet och jag sympatiserar med dem som går i högstadiet och ogillar det. Det är en oerhört jobbig period, fyllt av grupptryck och självförsäkran. Alla försöker hitta sig själva under tiden som de är noga med att trycka ner andra så mycket som möjligt för att själva inte bli utkonkurrerade i umgänget eller falla “offer” för någon. Högstadiet styrs av s.k. “Jante”-lagen: man ska inte tro att man är nån!

Jag medveten om att jag låter fruktansvärt bitter och jag tror att det är ganska tydligt att jag fullkomligt hatade högstadiet och anser det som den värsta perioden av mitt liv. Under den här tiden gäller verkligen att “döda” eller själv “bli dödad” samtidigt som alla (inklusive mig själv) egentligen innerst inne är så fega.

Det finns dagar där jag vaknar och verkligen är tacksam för att jag har kommit förbi den perioden för länge sen!

Om det ändå vore så väl att jag var på väg till Kalifornien just nu, men nej, så är det tyvärr inte.
P.g.a. det underbart vackra vädret som överraskade mig igår så blev jag riktigt sugen på att titta på O.C. Satt i någon timma och tittade på säsong 1 som vi ändå har på DVD. Har insett att jag verkligen har saknat den och så fort solen skiner (som den ju så sällan gör i Sverige) blir jag påmind om värme, glädje, stränder och hav, och den här underbart mysiga serie!

För ett bra tag sen laddade jag ner säsong 4 och igår fick jag för mig att jag väldigt gärna ville se säsong 3 (jag är inte mycket för att kolla i kronologisk ordning) eftersom jag knappt minns någonting alls från den säsongen då den gick på TV.

Så nu tänker jag sätta mig lugnt och skönt på min säng, åtminstone efter att jag har käkat först, och njuta av de avsnitt som är klara hittills, samtidigt som jag tänker sjunga med i “theme”-låten: California, here we coooome!