Lite uppdatering av de två senaste dagarna. Idag har jag inte gjort särskilt mycket, dagen har gått rätt segt eftersom jag vaknade vid 12 och har därför varit halvt trött och yr av att ha sovit för mycket nästan hela dagen. Jag som nu har vant mig vid att ha vaknat tidigt och gått i skolan hela den här veckan.

Igår var jag ute med Mirja, och vi träffade dessutom på några av hennes kompisar. Med tanke på hur sällskapssjuk jag har varit på senaste tiden så var det riktigt skönt att vara bland folk och jag kände mig så...normal, på något sätt. Kom hem med bussen runt 2-tiden på morgonen och givetvis däckade jag i säng så fort jag fått av mig alla kläder och allt smink (jag klarar absolut inte av att sova med ett sminkat ansikte och med vanliga kläder utan att ta på mig pyjamas, speciellt inte när det är så himla varmt nu på senaste tiden). Jag hade riktigt trevligt och blev så nöjd över att jag föreslog att vi skulle gå ut; Mirja var med på det utan att tveka såklart, haha.

På tal om ingenting så är jag medveten om att jag inte har lagt upp några bilder här i bloggen på ett bra tag men det råkar vara så att min kamera helt enkelt lägger av att fungera lite som den vill så jag måste nog vänta tills vi skaffar en ny här hemma. Jag kan knappt bärga mig!

Snacka om att jag blev chockad när jag sent igår kväll satt i vardagsrummet och min syster helt plötsligt kommer in och säger: “Hallå, vet ni om att Michael Jackson precis har dött?”.

Trots att jag inte var ett überstort fan (jag menar, jag gillar hans låtar och så) så är jag fullt medveten om att mannen var sjukt talangfull och därför har jag ändå alltid haft respekt för honom. På så sätt kändes det helt overkligt att höra en sådan nyhet. Den tanke som då dök upp automatiskt direkt efter var: “Men hallå! Michael Jackson kan ju inte dö!”.

Visserligen har killen knappast haft världens bästa rykte på senaste tiden men jag anser honom ändå som en legend och det känns fortfarande konstigt att han nu inte längre är vid liv, eftersom han har funnits och varit känd under hela min livstid, och mer därtill.

EDIT: Detta är min absoluta favoritlåt med Michael Jackson som jag lyssnar på sjukt ofta faktiskt!

Man kan utan tvekan säga att hans videos alltid är speciella och han är alltid lika grym!
Det finns väl inget mer att säga nu än: Vila i frid, Michael Jackson.

Jag har funderat på det här med att kallas flicka eller tjej några gånger. Detta framför allt för att jag några gånger har frågat mig själv om jag borde ha en rubrik där det står just “Flickan” uppe i menyn (som jag ju har) eller om jag helt enkelt bara borde skriva “Om mig” där som många andra oftast väljer att göra. Jag tvekade just för att jag inte riktigt visste om jag hade någon “rätt” att kalla mig själv för flicka.

Jag är visserligen 20 år och därmed anses jag som vuxen (eller i alla fall myndig) men visst kallas många i min ålder för tjejer. Det gör ju jag och de allra flesta jag känner. Av någon anledning signalerar just ordet “flicka” att någon oftast är lite yngre, fast att det har exakt samma betydelse som “tjej”.

Skälet till att jag hakar upp mig på en sådan här sak är nog för att jag inte riktigt klassificerar mig själv som vuxen, eftersom en vuxen, enligt mig, är någon som har större livserfarenhet än vad jag har. Alltså runt 30 sådär. Då är man vuxen, har jag av någon oförklarlig anledning kommit fram till.

Sen har jag dessutom kommit fram till att det ju finns väldigt många “flickor” som är yngre än vad jag är, alltså oftast barn då. Å andra sidan finns det oerhört många fler av det kvinnliga könet som har betydligt fler år på nacken än vad jag har. Så eftersom jag generellt sett fortfarande anses vara väldigt ung så kan jag väl ändå fortfarande anses vara en flicka? Speciellt eftersom jag inte riktigt har nån koll på var gränsen går mellan “flicka” och “kvinna”. Själv skulle jag få spel och känna mig nästan obehaglig till mods om någon kallade mig för kvinna!

Har alltid tyckt att ordet “kvinna” är något man kallar någon som är vid 30 års åldern med eller utan barn. En tjej/flicka har oftast inga barn (såvida vi inte snackar tonårsmammor, som är något helt annat), enligt mig.
Aja, gränsen verkar vara väldigt otydlig så det gör att t.o.m. jag själv känner mig osäker på hur jag definierar begreppet “flicka” jämfört med “kvinna”. Även fast jag ju egentligen oftast använder ordet “tjej” och inte “flicka” men you catch my drift.

Är sådär lagom trött som man ofta är på eftermiddagarna då man undrar om det finns någonting man kan ta så att man istället blir lagom trött på kvällen när man väl ska sova.
Jag är en sån där person som helt enkelt inte kan ta en tupplur för jag sover alltid så djupt. Tupplurar existerar inte för mig. Om jag ska sova så blir det oftast minst 2 timmar eller så sover jag inte alls. När jag väl har sovit så lär jag vara superpigg på kvällen oavsett vilken tid på dagen jag sov och när jag vaknade. Alltså undviker jag att sova på dagarna till den utsträckning som är möjlig eftersom jag behöver mina nattimmar till att sova så att jag kan vara någorlunda pigg nästa dag.

Min föreläsning idag började som vanligt kl.9.00 och jag kom hem sådär vid 16.00. Såg till att få mycket saker gjort, bl.a. att plugga lite på egen hand som jag faktiskt inte alls har gjort trots att det har gått mer än två veckor av kursen och vi har hunnit gå igenom så sjukt mycket. Dessutom var det här ett ypperligt tillfälle att smälla två flugor i en smäll eftersom jag både fick lära mig nånting och slippa mina farföräldrar här hemma.
Känns så oerhört konstigt att ha dem här, nästan som om de inkräktar på min personliga sfär. Känner mig bara rastlös eller uttråkad här hemma då, så jag försöker se till att få allt jag behöver ha gjort någon annanstans än hemma.

Apropå ingenting så var jag riktigt duktig igår och gjorde en wallpaper i Photoshop för första gången på flera månader. Har dessutom fixat till layouten och allting i galleriet så länk kommer nog upp så snart som möjligt!

Typiskt att det ska börja ösregna och jag måste springa ut och rädda så mycket kläder som möjligt som mamma har hängt ut i trädgården för att torka. Å andra sidan är det inte någon överraskning med dåligt väder på midsommar.

Egentligen firar ju varken jag eller min familj midsommar (har aldrig riktigt förstått exakt vad det är som är värt att fira. Att sommaren är här? Ja men, duh!) men jag hade däremot planerat att grilla med Mirja och company eftersom jag är bjuden men problemet är att hon jobbar och jag lyckas inte få tag i henne för att bestämma var och när vi ska träffas. Av någon anledning har hon inte med sig sin mobil så när jag ringde för en stund sen var det hennes syster som svarade. Får helt enkelt vänta tills hon kommer hem, vilket lär vara vid 17-18.00.

Det jag undrar är om jag hinner åka dit i tid och om jag hinner köpa något att ta med ifall det skulle behövas.. Hmm.. jag vill ju verkligen gå. Känner att jag i starkt behov av att vara bland folk, även om jag inte känner mig vidare social. Folket här hemma har nämligen blivit för mycket och för många… Inte nog med att vi redan är 6 pers i familjen, utan nu är vi ytterligare två stycken till eftersom min farmor och farfar är och hälsar på.

De ska dessutom stanna i en månad. En månad!
Förstår inte hur jag kommer stå ut när jag knappt orkat med de två dagarna de har varit här…

Finns det egentligen folk man uppskattar mer än sina närmaste vänner? Svaret är naturligtvis nej.

Snackade nyss med Albulena på msn och det hon skrev gjorde mig så rörd att jag kände mig tvungen till att lägga upp det här. Har inte fått en så fin komplimang på väldigt länge .

Livet blir så mycket bättre och känns genast rikare när man har underbara vänner, det kan nog de flesta hålla med om!

Jippi! Såg nyss att bidraget från CSN har dykt in i mitt konto! Nu är jag 2000 kr rikare och behöver inte längre ta en massa pengar från mitt sparkonto (som i nuläget är för litet för att ens kallas så).

*Pust*. Livet leker när man har pengar och suger när man inte har det. Fruktansvärt frustrerande, det här med pengar. Att man liksom är så beroende av det är både fascinerande och skrämmande, om man tänker efter.

Nåja, nu har jag åtminstone råd med en del av de böcker jag behöver köpa och det känns som en lättnad. Måste dock hålla hårt i plånboken för jag vet hur snabbt det kan ta slut om man inte är väldigt noga med vad man spenderar dem på. Tro mig, även om jag inte har stor erfarenhet av arbetslivet är jag ändå fullt medveten om pengars värde och att det gäller att vara ansvarsfull och tänka på var de går någonstans.

Jag har i alla fall några månaders erfarenhet av att enbart leva på besparingar, och det kan jag säga, suger!

Jag känner en slags liten oro och ovilja inför morgondagen. Jag hade tur som var ledig idag men i morgon har jag föreläsning igen kl: 9.00.

Känner att jag inte riktigt är förberedd för en föreläsning i köprätt, av det skälet att jag inte kunnat få tag i boken vi behöver om just köprätt. Har visserligen beställt den igår på Adlibris men det lär ju dröja innan den kommer hem till brevlådan.

Vad jag mest är orolig över är hur jag ska ha råd med all den här litteraturen som är obligatorisk inför en kurs som bara är en och en halv månad. Det rör sig liksom om 5-6 olika kursböcker som man faktiskt behöver läsa för att begripa något om varje del vi går igenom på föreläsningarna.

Är alltså smått orolig att jag inte kommer klara kursen om jag inte går och jagar böcker och blir pank istället. Jag får som tur är bidrag från CSN under sommaren för annars hade jag inte haft pengar alls, men ändå känns det inte som om det kommer räcka. Juridikböcker är ju så sjukt dyra också! Jag vill inte behöva be mina föräldrar att betala min kurslitteratur, även om de nu faktiskt erbjöd sig till att köpa bl.a. en lagbok.

Nej, jag får dåligt samvete av att be mina föräldrar om pengar till något, för det känns som om man vid 20-års ålder har passerat den tid där man kan tigga pengar eftersom man numera ska ha egna.

Jag hoppas bara att jag klarar mig den här sommaren, både med litteraturen, samt allt annat nödvändigt som jag behöver. Det blir i alla fall inte mycket lyx för min del men det är inget problem för mig. Vid det här laget är jag ju väldigt van och har faktiskt t.o.m. blivit mer medveten och oberoende av att köpa grejer och unna mig saker som jag inte kunde “leva utan” innan.

Så visst har jag lärt mig något av att vara fattig de här senaste månaderna.